Sandgärdeglimt nr 2 2015 Till Hemmansägarna i Harstena.
Hej !
För den intresserade kan jag meddela att en dokumentationspärm över Sandgärdeprojektet i dagarna blir färdig och kommer att överlämnas till Harstena Samfällighetsförening . Pärmen innehåller ungefär 400 sidor på vilka skildras projektets bakgrund, genomförande och hittillsvarande resultat. Det betyder att Sandgärdets natur och kultur skildras ur såväl kulturhistorisk som naturvetenskaplig synpunkt. Dessutom bifogas skötselmanualer och litteratur som ger stöd för det fortsatta bruket av ängsholmen och för utveckling av projektet. Utan fortsatt praktiskt och vetenskapligt utvecklingsarbete kommer projektet ej att leva, ty stillastående är tillbakagång.
Som ett kort kuriosum bifogar jag en bilaga till dokumentationen om nötskördens försäljning Anno 1922.
Samtidigt avslutar jag min roll som arbetare i Världsnaturfondens WWF skärvårdsfond. Det är inom dess s k Beredningsgrupp som vi styrt och finansierat projektet. Mitt intresse för Skärvården och Sandgärdet består förstås och arbetet fortsätter med delvis förnyad besättning. .
Pelle på Grönsö
--------------------------------------------------------------------------------------------------
SANDGÄRDEPROJEKTET
Arkivpärm
Bilaga 19.
Nötförsäljning . Brev från Hjalmar Svensson, Harstena. År 1922.
Per Gräslund; Kommentar.
Som framgår av den tryckta dokumentationen kapitel I, sid 14, Hasselskogen
eller Nötskogen hörde Hjalmar Svensson liksom brodern Jonas Olsson[1] till byns flitigaste nötplockare.
De ogifta bröderna bodde tillsammans i sextondelshemmanets stuga på byslätten (senare bebodd av Anders Johansson) och skötte inte bara hemmanet utan även hushållet med den äran. De kallades för Slättasbröderna. De var originella och intelligenta långt över genomsnittet.
Brevet är ställt till min farfar Albert Gräslund. Han var född och uppvuxen i Gräsmarö by. Då brevet skrevs var han sedan länge en etablerad borgare och grosshandlare i Nyköping. Han var även den förste vårdaren i vår släkt av skärgårdens natur som även är dess kultur. Inte bara den förste utan även den mest framgångsrike av släktens skärvårdare. Han blev medaljerad av Kungliga Vetenskapsakademin för sitt engagemang.
Farfar köpte under många år harstenabornas nötskörd. 1922 hade han skrivit till Slättasbröderna i samband med slutlikviden för årets nötleveranser och tydligen prisat dem och deras prestationer. Att både min pappa och farfar hade en stor beundran för dessa två i amerikanska klipperskepp illa behandlade och delvis märkta sjömän och skärkarlar för deras bildning och intelligens är väl känt i min familj.
Hjalmar värjer sig som synes blygsamt och på ett för trakten och tiden typiskt sätt för berömmet.
Farfar hade även frågat om han kunde vänta sig leveranser av torkade nypon (njupa på grytsmäl) som även de hörde till de skördar som ängen kunde ge från sina viktiga, bärande buskar och träd. Någon rätt för andra än byns ägare att skörda dem ingick inte i de folkliga äganderättsnormerna och ej heller i medeltidslagarnas skrivningar. Där föreskrevs t ex att en förbifarande som utnyttjade sin rätt till väg över annans mark fick plocka med sig högst så många nötter på sin vandring eller ritt genom en nötskog som rymdes i en vante.
Dagens allemansrätt är långt ifrån ”uråldrig” och allmänhetens tillgång till skärbons vatten eller öar var före 1940 inskränkt till den resandes rätt till passage eller rätt att rädda liv eller vrakgods. Ville man ro till någon annans holme för att plocka lingon eller blåbär så frågade man ägaren först. Att skörda annans nötter, nypon, oxelbär eller enbär kom ej på tal och bör ej heller nu göra det på Sandgärdet utanför delägarekretsen. Ängen är lika mycket odlingsmark som åkern och man trampar inte på brödet. Det bör besökare till Sandgärdet upplysas om, om denne ej själv förstår det. Stigar är till för att gå på. Det mår höskörden, betet, floran och landskapsbilden bäst av. Tycker och vet
Pelle på Grönsö.
Här följer en avskrift av Hjalmar Svenssons brev:
Det borde varit en kopia av Hjalmars prydliga folkskolestil. Tyvärr lyckades jag inte scanna in det, så det får duga med en grå och trist avskrift:
Harstenö d. 26-11 1933.
Grosshandl.
Herr Albert Gräslund.
Tusen tack för brevet av d. 18:e; Tackar även för likvid för nötterna. Det var ju roligt att de voro till belåtenhet. Det var ju ett orimligt högt pris Herr Gräslund sänt mig i likvid och jag fruktar för att Herr Gräslund tagit sig själv till skada för att tillfredsställa mig.
Angående vår finkänslighet får jag be att få upplysa Herr Gräslund att det är ett stort misstag . För min del går jag dit näsan pekar. Och vi kunna ej jämföra oss med personer bosatta på andra orter under inflytande av skolning, kunskaper och förfinade levnadsvanor. För all del gå ej och tro att vi är några Helgon eller Englar med vita vingar Granskaren behöver ej äga Falkens blick eller diplomatens ögon för att upptäcka de mörka fläckarna på de till synes alabastervita vingarna.
Några nypon finns det ei härstädes.
Hjärtliga hälsningar från Harstenö Innbyggare.
Högaktningsfullt
[1] De två bröderna använde olika normer för konstruktion av efternamn. I äldre tid kallade sig en son till en Olof Svensson. så som jag tror storebrodern Jonas gjorde, då han kallades sig Jonas Olsson. Hjalmar tror jag tillämpade det nya och framträngande namngivningsbruket. Han övertog faderns efternamn som ju var Svensson.
Sandgärdeglimt nr 1. 2015
Vad slags projekt är Sandgärdet och varför?
Inom Länsstyrelsen handläggs det av Naturvårdsenheten. Huvudfinansiär är Världsnaturfondens skärvårdsfond. Alltså utan tvivel ett naturvårdsprojektprojekt. Vad slags Natur? Jo, på ön har under det halva årtusende då hävden pågått funnits många ägoslag. Ängsmark, åkermark och skogsmark men i första hand betesmark. Skogen, även tallskogen var betesmark. Den skulle de enskilda brukarna hålla rensad från grenar och avverkningsrester, busk och sly för betets och kornas bästa men även för framkomlighetens skull. Efter slåttern betades ängen och det hände att åkrarnas gärsgårdsled öppnades för korna om hösten, då all skörd var bärgad. För i Harstena by var lantbruket i första hand ett boskapsbruk.
All mark på Sandgärdet var så länge skärbruket pågick således föremål för något slag av odlingsåtgärder och skall så förbli. Ett annat namn för odling är kultur. Alltså är Sandgärdet utan tvekan ett kulturprojekt. Hur skall vi ha det? Jo, vi skall ha ett natur- och kulturprojekt!
Denna värdehöjande dubbelhet gäller inte bara Sandgärdet. Hela det svenska landet är ett kulturlandskap. I skärgården är dock dubbelheten särskilt tydlig. Det är Sveriges yngsta övervattenlandskap och där har det aldrig funnits ”vild” och orörd natur sedan landhöjningen pressade upp bådar, skär och öar genom vattenytan. Så fort botten blev land var skär- och kustbor från den aktuella tidens inre öar och fastland framme och började nyttja den nya marken. Först för jakt och som bas för fiske, sedan för fårbete, kobete, ängsbruk, odling av åker och som tomt för mangård, fägård och sjögård. Då hade skärbon flyttat in som bofast och levde på sitt skärbruk och gjorde sin ögrupp till ett hemman, som ofta delade sig till en by. [1]
Sandgärdet är således ett kulturföremål. Då använder vi ordet kultur i en bred och ursprunglig betydelse av odling. Materiell, andlig och social. Nu användes ju ordet även i en mer inskränkt betydelse. Den som bestämmer innehållet i medias kultursidor och som förgylls av en särskild kulturminister och den vars produkter värderas som finkultur och bildning. I förhållande till odlingens tyngd är denna finkultur medaljens glänsande yta eller det fulla glasets lätta bubbel. Den kan bara utvecklas till mästerskap och i mängd, om den basala kulturen gör oss tillräcklig mätta och ger oss utrymme för att skapa och glädjas åt konst och bildning.
Så var det på vår skandinaviska halvö i sisådär 10 000 år. I denna senaste mansålder ändrades allt. I skärgården blev det livsuppehållande skärbruket en försumbar del av landets basala hushållning. Nu är skärbruket en olönsam verksamhet. Därmed har den, till synes, flyttat över gränsen från den nödvändiga och lönsamma näringsbasen till estetikens och den övriga finkulturens områden. Blev skärbruket endast kvar som skärvård och därmed som lyx ? Nu har dock även något annat nytt och viktigt hänt under 1900-talet. Vi har kommit underfund med att skärbruket var den kraft som på geologins och biologins grund skapade landskapet. Det som naturen och solen försåg med horisontens vidd, med ljuset över sjön och värme till det slipade berget i de uddar och slångar, som i dessa yttersta dagar blev sommargästernas badklippor. Det var naturens egna gåvor till det landskap åt vilket bergknuvarnas vresiga formationer gav, tyngd och mörka siluetter, medan deras tallskogshuvar gav höjderna grönskande liv och susande ton i kuling och bris. Det landskap som redan naturen mjukar upp genom att ge stränderna deras bräm av gräsmark, sältingsgräs, örter och al samt genom de kilar av gräsmarker som naturen stack in från stränderna mellan bergen mot öarnas mitt och bildade marer och kjusor med ek, hassel och annan lövskog.
Det var på denna naturliga grund som skärbon sökte sin näring genom det skärbruk som blev en skapande kraft. Skärborna blev rent av kulturpersoner bara genom att överleva. Skapandets viktigaste redskap var kreaturens betande och lövnafsande mular och trampande klövar, skärkarlens röjande yxa och slående lie samt skärkvinnans samlande och fördelande räfsa och skarpa skära.
Det var detta skärbruk som hindrade naturen från att bli djungel. Det släppte in ljus på gräsmarkerna och mellan tallstammarna så att sjön blänkte fram i fonden och örternas mångfald växte. Det öppnade rymden över de små täppor som mötte besökaren, då denne kom in genom strandskogen. Skärbon kallade detaljerna i sin skapelse i utmarken för betesmark och hage. Inom inägostängslen talade han om äng och linda, åkertäppor och bytomt samt vid sjön om sjögård eller sköthage med nätgistror och bryggor. Nästan all öarnas mark betades någon gång under året. Inägomarker dvs äng och åker som var inhägnade betades dock först sedan de slagits och skördats.
Utägomarkerna, utanför hägnaderna eller på avskilda öar kunde bära tallskog eller lövskog att användas i skogsbruket, men skogen var samtidigt betesmarker för kor och får. Skogsmarkerna hade två funktioner av vilka betet var den ena och länge den viktigaste till vilken de andra, främst skogsbruket fick anpassas. Det betydde att nedfallna grenar och vindfällen liksom de toppar och ris som föll vid skogshuggning måste hopsamlas, huggas till ved eller brännas för gräsväxtens och betesdjurens skull.
De bebodda öarna blev ställvis karga och kala, men där fanns dessutom parkliknande ängsmarker av den typ som en botanist och skald som Sen Selander förstod var människobrukets mästerliga krona som föranledde en av sextonhundra talets biskopar på Gotland, Israel Kolmodin att skriva den jublande vårpsalmen ”Den blomstertid nu kommer.” Det traditionella bruket bidrog till att göra skogsmarkerna glesa, ljusa och lättframkomliga med lagom ljus och skugga mellan träden. Eftersom skogsbruket i form av huggning av ved, byggnads-, slöjd- och tunnvirke skedde utan tunga och markstörande maskiner och genom s k plockhuggning av enstaka, mogna träd var skärbrukets skogsbruk lätt att kombinera med betesbruket. Dagens trakthyggen och dagens maskinpark är däremot inte anpassade till betesbruket med dess krav på väl bevarad och lättbetad grässvål. Skärbruket spred den lätta svenska hagen över öarna. Dagens skogsbruk kan bli hagens och ljusets samt den biologiska mångfaldens död. Det var skärbons bruk som skapande biologisk mångfald, utöver ett för människor och djur lättframkomligt och vänt landskap.
Eftersom byarnas skärbruk numera inte ger täckning för sina kostnader har numera Kolmodins skärbruksberoende landskap, på de få ställen där det finns kvar, till synes definitivt förskjutits från den basala odlingskulturens område till finkulturens. Till något som inte lönar sig, men som vi har råd att hålla oss med, därför att dagens industriella baskulturen gjort oss så rika. Till synes skrev jag, därför att vi sedan cirka hundra år börjat inse att kulturvård i form av skärvård faktiskt börjar bli en nödvändig kostnad, om inte vår industriella kultur skall få undergräva vår överlevnad. Vi behöver inte skärbruket för vår direkta, materiella överlevnad men vi behöver dess landskap och dess biologiska mångfald och inte bara för vårt välbefinnande och sinnesfrid. Mångfalden blir en överlevnadsfaktor. Det bevisar biologerna, när de klargör den biologiska mångfaldens betydelse när monokulturernas utsatthet förklaras. I dessa yttersta dagar hänger medicinarna på och belyser lövskogen som faktor i rehabilitering. Det gör att vi åter kan placera skärbruket i den basala kultur som uppbär vår ekonomi och ekologi. Skärvård är då inte längre lyx.
Problemet är bara hur vår skärvård skall bekostas, när marknaden inte gör det lönsamt längre med småskaligt skärbruk? Sandgärdets restaurering har till övervägande del möjliggjorts genom privat engagemang och privat finansiering, men skall en injektion i skärgårdskulturen som denna ge bestående resultat måste samhället taga ekonomiskt ansvar. Samhället må i detta fall bestå av bysamhället, kommunsamhället, landstingssamhället, kungariket eller EU. Det vore orimligt att bara lita till enskilda initiativ och det gör vi ju inte heller. Men nu är det bespringstider i EU och i kungariket pockar många brister på att botas med skattemedel. Signalerna om landsbygdsprogrammens miljövårdsanslag är hotande. Då är det illa om ängs- och betesbidrag betraktas som lyx. Det står alltså och väger för Sandgärdet och andra på entusiasm baserade projekt, särskilt om privata fonder sinar och samhället tvekar. Åt vilket håll skall ekologin och ekonomin på Harstenas ängsholme då tippa? Det är en ödesfråga, men det borde inte vara ödets gudinna som bestämde svaret. Det borde vara de nya kulturbärarna i alla led, dvs vi som bestämde. Vår ambition gällande utvecklingen av Sandgärdeprojektet skall därför vara att göra Sandgärdet till en så excellent hävstång, att vi kan utnyttja den till att lyfta skärvården och den biologiska mångfalden upp i höjd med medborgarnas ögon och med samhällets medvetande. Det är en förpliktande uppgift, ty den entusiasm som alltid krävs är personlig och kan bara levereras av oss. Tror Pelle på Grönsö.
[1] All skärgård hör nu till byar och det gör även bottnen under byns vatten. Undantag är ett fåtal fiskelägen Sandgärdeglimt nr 7 - 2014
Ärade Harsteneboar!
Den som eventuellt är nyfiken på den samarbetspartner till Harstena by som haft ett finger med i röjandet och rustandet på Sandgärdet ,liksom på andra ställen i vår härliga skärgård kan klicka in på www. Arkipelagbloggen.se. Där finns en ny artikel under avsnittet Skärgårdsfrågor. Det handlar om en vision för Skärgården och om Skärvårdsföreningen och om Skärvårdsfonden. Den senare ingår i Världsnaturfonden WWF.
Vännerligen,
Pelle på Grönset
Sandgärdeglimt nr 6-2014.
I glimt nr 5 aviserades och inbjöds till en invigningsceremoni på Sandgärdet den 2 augusti 2014. Nu är det logiskt att ge en glimt av hur evenemanget utföll.
Målet var att markera dels att den stora och kostnadskrävande restaureringsfas som Världsnaturfondens WWF Skärvårdsfond och Länsstyrelsen initierat och bekostat i stort sett var genomförd enlig avtal med Sandgärdets ägare företrädda av Harstena Samfällighetsförening, dels att harstenaborna nu mer definitivt övertar ägareansvaret för projektets driftsfas.
Till ceremonien var alla harstenaborna välkomna i sin dubbla egenskap av värd och åskådare. Särskilt inbjudna var ett trettiotal speciella gäster som företrädde finansiärerna samt representanter för, vetenskap samt natur- och kulturvård, kommunen och landstinget. De bjöds på skärgårdsresan samt på en enkel måltid med rökt lax från Håskö. Vidare var alla grannar och andra skärgårdsintresserade välkomna.
Med hjälp av bland andra Peter Gerdehag fick evenemanget en i skärvårdssammanhang ovanligt god presstäckning i NT. Det torde vara den som förklarade att det samlades cirka 100 åhörare och medverkande på Förhuggarslagen, där invigningen inleddes och avslutades och måltiden intogs.
Av deltagarna var drygt trettio harstenabor. Till den goda uppslutningen bidrog förstås det fina vädret.
Programmet innehöll:
En inledande beskrivning av projektet levererad av Per Gräslund som initiativtagare och medlem i Skärvårdsfondens ledning.
Gemensam matsäck alternativt bjudlunch i gröngräset.
En glimt av Sandgärdesslåtter förr och nu inklusive hötransport med hävlor och hörep.
Guidade turer över slåtter- och betesmarken samt åkertäpporna.
Om Sandgärdet och den biologiska mångfaldens kulturlandskap talade professor Urban Emanuelsson med utomordentlig klarhet och klarsyn. Han är Sveriges och en av Europas mest framträdande företrädare för det livsviktiga ämnet biologisk mångfald och särskilt känd som expert på vård och utveckling av ängs- och betespräglade kulturlandskap. En ovärderlig kontakt för framtiden på Sandgärdet.
Elisabeth Nilsson, invigde och överlämnade restaureringsresultatet till harstenaborna. En ” gåva” som symboliserades av tre föremål typiska för Sandgärdets ängsbruk. De var ett hörep från Grönsö samt ett par höhävlor och en mätsticka för mätning av såtar. De senare hade tillverkats och försetts med inskriptioner som erinrar om dagens betydelse och skänkts av båtbyggaren mm Bertil Hagander från Valdemarsvik. Elisabeth är som alla vet landshövding i vårt län men dessutom ordföranden i Världsnaturfondens WWF Skärvårdsfond för Gryt. Hennes engagemang för projektet och insikter i skärgårdsfrågor kanske delvis förklaras av att hon är uppvuxen på ett kusthemman i Norrbottens skärgård.
Av flera omdömen att döma blev invigningen uppskattad och kan ha bidragit till projektets förankring och framtida framgång. Ideella insatser av ett antal harstenabor med Hasse Zschaeck i têten , medlemmar av familjen Skånman, grannarna från Grönsö, medlemmar i Gryts Skärvårdsförening samt anslag från Skärvårdsfonden möjliggjorde evenemanget.
Vad krävs nu för att restaureringen skall bli färdigputsad till excellens och att den löpande driften skall kunna underhålla och utveckla Sandgärdets poten- tiella roll som ostkustens finaste ängsholme och därmed till en unik östgötsk klenod och en nationell sevärdhet?
Vad krävs av Harstena och var kommer pengarna från?
Ett kort och grundläggande svar är vad som får plats här. En fyllig dokumentation med och skötselanvisningar ingår i ”gåvan” och kommer inom kort att överlämnas till Samfällighetsföreningen. Där finns fylligare svar.
Först och främst gäller att avtalet mellan Harstena inte ålägger ägarna några andra ekonomiska eller juridiska förpliktelser än att låta restaureringsarbetet ske.
Initiativtagarna och finansiärerna har däremot arbetat med hypotesen att projektet skulle komma att intressera och engagera ägarna när restaureringsresultatet förelåg. Det hoppas vi än.
Vidare har finansiärerna förutsatt att vissa hittills rådande ekonomiska och administrativa förhållanden skulle bestå, som skulle medföra att projektet även i harstenabornas regi kunde få stöd främst av offentliga medel men kanske även av engagemang från privat håll. Om det offentliga stödet uteblir kan finansiärerna med öppna ögon ha ”kastat pengarna i sjön.” Restaureringen blir då bara ett uppehåll i en miljömässig utförsbacke som pågått sedan skärbruket av Sandgärdet och större delen av skärgården upphörde i mitten av 1900-talet.
Följande är en lista på förutsättningar för att vård och utveckling skall kunna ske på ägarnas ansvar och under deras ledning:
Arrendedriften av Sandgärdets bruk och hävd skall kunna fortsätta. Detta kräver att en arrendator av Karl Johan Gustavssons kapacitet kan engageras och få villkor som gör bruket intressant. En förutsättning är att de s k EU-bidragen efter pågående omläggning av det tidigare anslagssystemet täcker löpande kostnader för hävden av Sandgärdet.
Vissa resterande åtgärder inom restaueringens ram kan täckas av externa medel, t e x från Skärvårdsfonden.
Samarbete kan fortsättas med de lokala och regionala personer, föreningar, myndigheter, företrädare för vetenskap och landskapsvård, engagerade amatörer inom samma områden samt offentliga och privata fonder och finansiärer. Mot- och medparter inom dessa områden finns.
Ovanstående insatser kan anpassas efter vad som i olika sammanhang kan hanteras och organiseras och allt behöver ej göras bums och på en gång. Målsättningen måste dock vara klar.
Det bör inte förnekas att en lyckosam utveckling mot excellens och riksklenodskap kommer att kräva en fast organisation inom byn som kan samla krafter och engagemang och styra utvecklingen mot kvalificerade mål samt leda samarbetet med arrendatorn och med reglerande och tillståndsgivande myndigheter och andra externa samarbetsparter. En sådan organisation måste vara tillräckligt bemannad samt ha stöd av klara befogenheter och av engagemang från styrelse och bybor.
Arbetsuppgifterna för denna organisation kommer inte att vara försumbara. De kan bli högst inspirerande och höja byns status och göra den alltmer intressant för en kvalificerad och engagerad omvärld och publik samt rent av höja ägandets kvalitet.
Det tror och hoppas Pelle på Grönsö
SANDGÄRDEGLIMT NR 5 2014.
”Vården av vår Biologiska Mångfald”
Hej Hartenabor och lyckostar som äger en flisa av det skärgårdslandskap som författaren Sven Barthel beskrev så här:
”LANDSKAPET ÄR DET GUDOMLIGAS HEMVIST”
Det gjorde han för 82 år sedan i Stockholms Tidningen, då han bodde på Harstena för att tillsammans med konstnären Rolf Mellström samla underlag till boken Harstena.
De två hade förmågan att beskriva både den biologiska grunden för gudomligheten och de människor och det arbete som på naturens grund skapat deras och numera ert kulturlandskap.
Varken öar, sjö, luft, bebyggelse eller Ostkustens hela miljö har blivit omärkta av den tid som gått sedan Barthel skrev och Mellström målade. Människan har alltid påverkat sin miljö. Det är vi mer medvetna om än någonsin. När hon för sin bärgnings skull skapade äng och hage berikade hon vår miljö. När vi använder Östersjön och lufthavet som avstjälpningsplatser utarmar vi. Ansvaret är således alltid vårt och vi gör sannerligen inte bara illa.
På Sandgärdet kan vi använda vår lokala förmåga till förnyad berikning på ett sätt som ger resultat medan vi arbetar. Det kan behövas sådana ljusglimtar inför de överväldigande problem som vi blott kan bota om hela världen hjälper till och knappt då. Så låt oss se till att det gudomliga skimret kommer tillbaka och bevaras i nötskogens dunkla valv och över de täppor och ängsrum som åter skall leva och sprida skönhet och välbefinnande, om Sandgärdeprojektet blir en bestående framgång. Nyss täcktes våra föregångares skapelse av den ogenomträngliga djungel som aldrig fanns där, då vår skärgård reste sig ur havet och skärborna genast där skapade sitt och kreaturens hem. Här fanns aldrig någon fritt utvecklad urskog. Må den ej återkomma med sitt oframkomliga mörker. Må den goda hävdens vänhet råda! Må den blomstertid nu komma.
En som skrivit enkelt och redigt om människan och hennes landskap är den unga gymnasisten Kajsa Olandersson från Vara i Västergötland. Uppsatsens titel är Biologisk Mångfald. Där förklarar hon vad det är som gör Sandgärdet så ovanligt intressant utan att ha varit där eller att nämna dess namn. Vi har haft stor glädje av skriften och vi unnar er ägare att få den. Kvaliteten garanteras inte bara av att hennes lärare och handledare, Rutger Staff givit ut den, utan även genom att en av Sveriges mest kända ekologer, den internationellt respekterade landskapsskildraren professor Urban Emanuelsson funnit det angeläget att förse skriften med ett företal.
Vi kommer att dela ut skriften i byns alla postlådor i början av juni. Skulle ni som bydelägare den 15/6 inte ha fått den, så har Hasse och Ann-Sofie Zchaeck ett lager på Nötholmen. Ring nr 0123 / 420 00 och hämta.
Skärvårdschanser.
Pinnplockardag
Lördagen den 15 juni har Gryts Skärvårdsförenings medlemmar med dess ordförande Håkan Skånman, Bokö i spetsen lovat göra ännu en raid mot Sandgärdes kvarliggande ris och pinnar. Det blir en Pinnplockardag. Även de som ännu inte hunnit bli medlemmar i Skärvårdsföreningen är förstås välkomna att deltaga. Skyltning i byn.
Överlämnandedag och invigning.
Lördagen den 2 augusti besöker en av projektets viktigaste nyckelpersoner, Landshövding Elisabeth Nilsson Sandgärdet. Hon skall då formellt överlämna restaureringsresultatet till ägarna, d v s till Harstena Samfällighetsförening. Denna förening är, tillsammans med finansiärerna värdar för ceremonin. Ni ägare är självklart samtidigt hedersdeltagare. Andra kategorier av medverkande och företrädare för viktiga intressen och kompetenser kommer att kallas för att inspireras av härligheten och vidga kunskapen om projektet.
Program kommer att anslås i byn eller på annat sätt göras tillgängligt. Kolla Föreningens hemsida och gärna även Arkipelagbloggen. Reservera dagen.
Per Gräslund på Grönsö
Sandgärdeglimt nr 4 2014.
SANDGÄRDEPROJEKTETs kostnader o. finansiering åren 2008 – 2014.
Privata donationer.
Anslag från Världsnaturfondens WWF Skärvårdsfond 1 350 000
Övriga privata gåvor 35 000 1 385 000
Statsanslag
via Länsstyrelsen i Östergötland (Allm anslag 188 500 +
gärsgård 115 000) 303 500 303 500
Summa anslag och gåvor 1 688 500
Försäljningsintäkt
Belopp som kvittats mot kostnad för flisning och frakt. 563 000
Restaureringsfasens totala omsättning 2 251 500
Kommentarer och förklaringar:
I summan ingår, utöver arbeten på marken kostnaderna för en omfattande naturvetenskaplig dokumentation. En likaså omfattande kulturvetenskaplig/etnologisk dokumentation överlämnas även till Harstena Samfällighetsförening utan att dess kostnad belastat projektet.
Landshövdingarna Björn Eriksson och Elisabeth Nilsson har i tur och ordning engagerat sig själva och länsstyrelsen i projektet på ett för dess genomförande avgörande sätt.
Medlemmarna i arbetsgruppen för Sandgärdet under ledning av Hans Zschaeck, Harstena arbetet utan lön eller arvode. Detsamma gäller ett antal aktiva delägare i Harstena by .Stora, icke avlönade arbetsinsatser har gjorts av Gryts Skärvårdsförening och dess medlemmar. Föreningen och vissa av dess medlemmar har vidare lämnat mindre bidrag till Harstena Samfällighetsförenings konto för Sandgärdeprojektet, 35 tkr.
Världsnaturfondens WWF Skärvårdsfond har instiftats genom en donation från Lars Gräslund, Grönsö. Fondens kapital har till viss del kompletterats av andra medlemmar av Gryts Skärvårdsförening..Fonden har genom andra skärvårdsinsatser möjliggjort för tre bofasta familjer i skärgården att fortsätta boskapsskötsel i moderna lagårdar. Därigenom finns tillgång till betesdjur för bl a Sandgärdet på t ex Gräsmarö. Utan betesdjur uppkommer en mörk buskdjungel i stället för ett ljust kulturlandskap. Därtill minskar den biologiska mångfalden i en skärgård utan ängsbruk.
Per Gräslund
Medlem i Skärvårdsfondens anslagsbeviljande s k Beredningsgrupp.
Sandgärdeglimt nr 3.2014.
Till Harstenaborna!
Från Harstenas fantastiska ortnamnskarta har jag klippt ut Sandgärdet och lagt in på min blogg www.Arkipelagbloggen.se. Till kartan har jag skrivit en kommentar i form av en rundvandring av ön med stopp vid alla platser som är namngivna. För var och en av dessa platser har jag gjort en namnspekultion och i många fall en beskrivning av vad man ser.
Hela rundvandringen går medsols av samma skäl som ingen skärkarl förr vände sin öka motsols, då han for ut på jakt eller fiske.Kanske gjorde inte heller mjölkerskorna det,då de två gånger om dagen rodde eller seglade till Sandgärdet med sina mjölkspänner? Jag misstänker dock att de var mer jordnära och mindre rädda för Söredskärringa¨ och annat oknytt. Jag hoppas du får tur med bloggen,men måsten varna för att texten är för lång och kartbildens text för liten och skärmen kanske svår att ta med sig ut i ängen..
Jag anvisar dock vissa hjälpmedel. Nu har jag i vilket fall varnat och kan sedan bara hoppas på turen.
SANDGÄRDEGLIMT NR 2 2014.
Att Världsnaturfondens WWF Skärvårdsfond finansierat större delen av de belopp i miljonklass som lagts ned på Sandgärdets återställande till ängsbrukets krav har sina mycket goda skäl. Att länsstyrelsen bidragit med en del av kostnaden samt med mycket av övrigt stöd har i hög grad stärkt projektets kvalitet och berättigande. Det restaurerade Sandgärdet skrivs kanske inte bäst i en snabb ”glimt” in i ängen. Beskrivningen skulle snarare kräva att ängsholmen inkluderades i ett vidvinkelperspektiv.
Sandgärdets botaniska fynd finns beskrivna redan vid mitten av 1800-talet i t ex Kindbergs Östgöta Flora och senare i många rapporter från bl a Länsstyrelsen. Biologin och landskapet har värderats nära nog lika högt som Östgötakustens mest kända botaniska lokal, nämligen den på Ekön vid Slätbakens mynning.
Det som gör Sandgärdet svårslaget som landskap är att den botaniska toppnoteringen kombineras med en minst lika märklig kulturhistorisk kvalitet. Den har att göra med dess karaktär av byallmänning inom det oskiftade skärhemmanet Harstena by. I den egenskapen är Sandgärdet nära inblandat i ett nobelprissammanhang.
Det är kombinationen av botanisk och kulturhistorisk toppkvalitet som kan göra Sandgärdet till en pärla av svåröverträffat värde bland svenska skärgårdsklenoder.
Det gäller om vi orkar föra upprustningen i hamn och – än viktigare – om restaureringen följs av kvalificerad och kontinuerlig hävd inom ramen för ett levande bondebruk. Det som Harstena avtalat med arrendatorn och betesbrukaren Karl Johan Gustavsson i Gräsmarö om. Då får inte EU och ej heller Borg och referingen svika det svenska landskapet.
.
Men märkligheten stannar inte vid dessa botaniska och landskapsmässiga ,kvaliteter som alla är beroende av de metoder med vilka harstenaborna och andra skärbor klarat sin överlevnad under ett halvt årtusende.
Det visar sig dessutom att sättet att organisera skärbolivet via allmänningsbruk i sig är en i nästan bara Harstena bevarad märklighet. Den ensamt skulle räcka till för att göra Sandgärdet bevarandevärt i sin fulla ängs- och organisationsprakt.
Vad mera är: Samfällighetsbruket på Sandgärdet exemplifierar en förvaltningsmetod som är av akut intresse för dagens och morgondagens människor. Det gäller bland annat sätter att väl utnyttja gemensamma och knappa resurser.Fisk t ex.
Skärvården är således framåtblickande och har så varit sedan begreppets införande i skärgården av min lillebror Lasse. Det gjorde han bl a genom att donera kapitalet till WWF:s Skärvårdsfond och därmed stödja det Sandgärde där han började sin professionella karriär som slåtterkarl.
Den som vill se allmänningstanken utvecklad kan gå in på www.Arkipelagbloggen.se och söka inlägget "Skärkarlar och Demokrati".
Bromma 2014.02.21.
SANDGÄRDEGLIMT NR 1 2014
Högt ärade hemmansägare i Harstena by och projektpartner på Sandgärdet.
I dagarna har vi skärvårdare begåvats med ett glimrande tecken på att vi strävar åt ett håll som har den biologiska vetenskapens stöd och siktar mot den professionella landskapsvårdens framkant. En pärla.
Desslikes kan den aktuella pärlan ses som ett hoppfullt tecken på att allt inte är mörker i den svenska gymnasievärlden. Vad gäller förtjusningen?
Det gäller en uppsats producerad av gymnasisten Kajsa Olausson i Lagmansgymnasiet i Vara läsåret 2012/13 i klass NV3 då hon läste Miljövårdskunskap under handledning av Rutger Staff. Dess titel är BIOLOGISK MÅNGFALD
Människan en viktig faktor
Positiva kaskadeffekter av mänsklig närvaro i det svenska ekosystemet
av
KAJSA OLANDERSSON
Med företal av professor Urban Emanuelsson
Du finner uppsatsen om du går in på www.lagmansnatursida.se. Om du inte skulle vilja läsa alla de nära 50 sidorna tillråds du i vilket fall att läsa professor Urban Emanuelssons företal och bläddra genom illustrationerna. Då får du snudda vid en lustfylld resa i en mycket märklig ung dams sällskap. Märklig är man om man som gymnasist tagit till sig och begripit vår mest framstående landskapsvårdares teser om sambandet mellan mänsklig odling d v s kultur och biologi. Ett samband som varje landskapsvårdare värd namnet måste förstå.
Vi skärvårdare i Gryt har lärt oss av den praktiska erfarenheten att skärgårdens biologiska värden och landskap är resultatet av en multiplikation. Den geologiska och biologiska grunden gånger skärbornas bruk ger ett kulturlandskap. Emanuelsson har visat varför det är så och hur produkten uppkommit och bland annat publicerat sina fynd i sin mäktiga skrift om Europeiska Kulturlandskap. Kajsa har under sin lärares ledning insupit, förstått och tagit till sig budskapet. Det som vi med friskare mod än någonsin nu kan tillämpa, då vi vill utveckla dess kvarvarande hemman till den excellence som dessa hemman har förutsättningar att framträda i. Det känns som denna utvecklingsinsats är en kär skyldighet mot våra strävsamma föregångare men främst mot skärgårdens och barnbarnens framtid. Bläddra och njut.
Ladda ner Sandgärdeglimt 1 Ladda ner Sandgärdeglimt 2 Ladda ner Sandgärdeglimt 3 Ladda ner Sandgärdeglimt 4 Ladda ner Sandgärdeglimt 5 Ladda ner Sandgärdesglimt 2014.1 Ladda ner Sandgärdesglimt 2014.2 Ladda ner Sandgärdeglimt 2014.3 Ladda ner Sandgärdeglimt 2014.4 Ladda ner Sandgärdeglimt 2014.5 Ladda ner Sandgärdeglimt 2014.6 Ladda ner Sandgärdesglimt 1 2015 Ladda ner Sandgärdeglimt 2 2015